Fiskelycka.

2016-02-25

Vid soluppgången visade termometern på minus 12 grader. När solen efter några förmiddagstimmar värmt luften till behaglig temperatur för utomhusvistelse propsade hunden Jansson på den dagliga skogspromenaden. Med kopplet i vänster hand och vandringsstaven i den högra begav vi oss ut. Efter en halvtimmes vandring nådde vi skogstjärnen som var vårt delmål. På isen fann vi vännen Bror Johansson. Under morgonen hade han satt ut ett antal angeldon. Fiskelyckan hade ännu inte infunnit sig.

Vi stod och betraktade ett vargspår som kommit till under natten när det efterlängtade hände. Ett angeldon flaggade för fullt att något var på gång. Bror hastade iväg över isen de 50 metrarna till hålet. Tog linan och gjorde ett mothugg. En tung fisk följde motvilligt med mot hålet. Huvudet på en stor gädda visade sig. Nu blev det kritiskt. Var hålet tillräckligt stort? Jag och Jansson hade hunnit fram när Bror fick tag om gäddans nos. Den runda magen pressades genom ishålet. Det var som att dra korken ur en flaska. Bror la gäddan på isen och betraktade sina fingrar. Hala in en tung fisk genom att dra i linan och dessutom lyfta fisken ur hålet med bara händer gäller på. Men lätt sargade fingrar förtar inte lyckan vid detta tillfälle. Vid senare telefonsamtal berättar Bror att gäddan vägde över åtta kilo.
Denna vackra februariförmiddag blev minnesvärd för både Bror och mig.

Text och foto: Bengt Lundell