Möjligen ett svårslaget rekord

2022-09-28

Nu kanske man sticker ut hakan och blir lite stor i orden, men vadå försöka duger.

Allt handlar om den årstid som omger oss nu. Det är ju så att i almanackan finns det en gosse som har namnsdag vid den här tiden. Hans namn är Mikael, och han har gett namn till den här helgen. Men ingen är så högtidlig så att man skulle kalla den för Mikaels helg, utan man menar naturligtvis. Mecksmässhelgen. Då skulle allt vara klart för vintern. Innanfönstren skulle sitta på plats, potatisen vara upptagen, mattorna skurade, gardiner uppsatta, grönsaker som skulle säljas och förr så tog man djur med sig som skulle säljas på den marknad som följde. Allt kretsade kring Mecksmässmarken. Dom flesta barn fick ofta höra att om Du inte är snäll så får Du inte gå på marken. Snällare barn fanns inte veckorna före marken.

Det fanns många ritualer före marken. Själv tillhörde jag det kategorin som skulle åka förbi till morfar och mormor och äta kålsoppa och potatispannkaka. Jag kan väl inte säga att jag tagit skada av detta men just då var det väl ingen höjdare. Då var det betydligt roligare att åka med ångloken till Kopparbergsmarken. Det var jättespännande att kolla karuseller eller spåtanternas tält där halvberusade personer slang in eller blev sjanghajade. Man höll hårt i den slant man fått med sig, den skulle ju räcka till så mycket.

Med ovanstående sagt, hade jag inga ambitioner att göra något rekord, men ju mer tiden gick ju mer förstod jag att jag hade chansen. Och man kan väl fråga sig vad det var som numera är så viktigt för mig. Jo så här är det nu. Jag har passerat åttio plus och har ALDRIG missat en marken. Dessutom har jag upplevt en marken i mors mage och hört sorlet en vecka innan jag föddes, därför räknar jag in den också. Vi är kanske inte så många med den bakgrunden, så jag känner mig tills vidare som rekordinnehavare. Inte så dumt när jag tänker tillbaks. Reflekterar.

Leif i Nittkvarn (text och foton)