Utflykt till Kommunens
sydvästra del
13-09-19
Ställdalens Naturstudieklubb tillsammans med Hembygdsföreningen besökte i söndags de båda torplämningarna Knöstorp och Limbergets Mossgruva. Ett 20-tal intresserade var med på utflykten.
Utsikt över Knöstorp
Knöstorp eller Salboknös, som det också kallas, ligger vackert beläget i en västsluttning ca en kilometer öster om Salbo Gård.
Spisröse i Mossgruvetorp
Det som idag återstår att se på platsen är resterna av boningshuset längst upp i sydöstra delen av området. Öster detta om finns troligen ladugården.
Här vill man bevara miljön från avverkning
Den igenrasade källaren byggd av stora stenblock väster om skogsbilvägen finns också kvar. Nedanför källaren kan man se ytterligare en stensättning efter en grund. Vid Knöstorp bodde i början av 1890-talet familjerna Anders Ersson och Anders Gustaf Kil. Båda flyttade från torpet 1893.
Jordkällare i Knöstorp
Från Knöstorp har man en mycket vacker utsikt över Salbosjön. Två öar finns i Salbosjön som båda varit bebyggda. På Lillön bodde gruvfogden till Salbo gruvor.
På väg mot Mossgruvetorp
Färden gick sedan vidare till Limbergs Mossgruva belägen i sydvästra delen av kommunen.
Håkan berättar om området
Torplämningen är idag bevuxen med hög granskog men man överraskas av storleken på den odlade markytan. Den är relativt stenbunden med riklig förekomst av odlingsrösen och stensträngar.
Spisröse vid Mossgruvetorp
En kraftig husgrund med inslag av tegel har här tjänat som bostad åt gruvarbetarfamiljen.
Ladugårdsruin vid Mossgruvetorp
I sydöstra delen finns resterna av en ladugårdsruin som varit sammanbyggd med en mindre loge. Från 1893 fram till 1914 bodde vid Mossgruvetorpet Anders Gustaf Kil med sina fem barn. Alltså samma person som flyttade från Knöstorp. Anders Gustaf dog på fattiggården i Rällså år 1921. Hans hustru Johanna Erika avled 1914 i lunginflammation vid Mossgruvetorpet.
Fikapaus
Vid ruinen efter ladugården smakade det gott med kaffe.
En källare till torpet finns att beskåda norr om ladugården. Två tydliga stigar mot norr och öster kan ännu ses.
Håkan berättar om Limbergs gruva
Omedelbart väster om det gamla torpet ligger Limbergs Mossgruva.
Limbergs Mossgruva
Gruvan är en järnmalmsgruva med magnetit som huvudmineral. Den upptogs första gången med kompassens hjälp år 1784 och ett gruvlag bildades. Arbetet stannade dock av i början på 1790-talet. Det igångsattes på nytt år 1825 då den närbelägna mossen utdikades och en körkonst byggdes. Fyndigheten tilldelades utmål men övergavs efter några år.
Det var mycket att se och höra
Ett nytt försök gjordes år 1865 men ett ras år 1872 gjorde att arbetet fick avbrytas. När arbetet sedan år 1881 återupptogs drevs ett nytt schakt söder om den gamla gruvan som tömdes på vatten. Malmen i gruvan var ganska lös och en ganska omfattande stämpling måste göras. Det talas om att 1000 timmerstockar användes för detta ändamål. År 1886 var gruvan ca 70 meter djup men malmkroppen hade kraftigt minskats mot djupet. Brytningen avstannande samma år då man inte kunde hitta några nya malmkroppar. Malmen levererades till Stjärnfors och Södra Hyttan i Hjulsjö. År 1886 var mängden malm 1985 ton. Såväl berg som vatten uppfordrades med ångkraft.
Alldeles söder om Mossgruvan ligger ett kalkbrott där brytningen har följt en bergvägg i höjdkanten ner till ett dagbrott. Kalkbrottet är inhägnat.
Marken runt om är kalkhaltig och erbjuder en rik flora. Granar med en höjd av 30 meter finns i området.
Ett planerat besök vid en bäverdamm vid Salbo fick ställas in då regnet började falla.
Text: Håkan Mossberg
Foto: Edolf Andersson
Kommentera
|
