mmm

 

mm

HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

 
mmm  

Seniorfiske i vacker miljö

13-09-12
Ljusnarsbergs Fiskevårdsområdesförening förvaltar ju två tjärnar för så kallat Put'n take-fiske, och det är regnbåge som lockar fiskeintresserade att pröva lyckan där.

Båda tjärnarna är naturskönt belägna, men de skiljer sig åt på olika sätt. Medan terrängen runt Gåstjärn är mera lättillgänglig med stigar och spångar, (Det heter egentligen spänger, men vem i fridens dar använder den ordformen?) så har den skogomklädda Andtjärn mera av vildmarkens charm. Brygga, vindskydd och eldplats finns det vid båda.

Många av kommunens äldre gillar att fiska, men också att umgås i rogivande miljö, varför Andtjärn har blivit något av en favorit.
Gösta Bergman, alltför känd i bygden för att behöva en närmare presentation, brukar då och då arrangera fiskedagar för äldre då man för ett paketpris kan köpa fiskekort på plats vid sjön och dessutom fylla magen med korv och bröd när hungerkänslan sätter in.

För några dagar sedan var det återigen dags för ett så kallat PRO-fiske, men det är inget krav på att vara medlem i PRO för att delta.
Trots underbart väder och bra förhållanden i övrigt, hade bara ett halvdussin hörsammat inbjudan som tillkännagivits såväl genom anslag på Kopparhallen som med en ”blänkare” i Kopparbergar'n.

Visst blir man besviken att så få tar vara på ett sådant här tillfälle säger Gösta Bergman, men vi som var där hade en fin dag. Fiskelyckan var dessutom god, fortsätter han och visar upp en kasse med tre fina regnbågar i kilosklassen.



Damerna i sällskapet fiskade den här dagen lite lugnt, dvs att de kunde sitta tillsammans vid vindskyddet dricka kaffe och prata, trygga i förvissningen att om något skulle nappa på deras spön, så skulle nog någon av ”gubbarna” säga till, och vid behov även landa fångsten.

Och ”gubbarna” - de håller till på bryggan och vaktar på fiskedonen eller sitter på en egen plats utmed strandkanten och väntar på att linan ska löpa iväg i det stora nappet.
Kan man ha det bättre?

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera

mm mm