På upptäcktsfärd längs Klotbanan
13-09-01
Nya Kopparbergs Bergslags Hembygdsförening ordnar då och då utflykter i hembygden under ledning av den oerhört kunnige och alltid väl påläste Håkan Mossberg.
Den här gången tog han en skara på drygt 20 personer på en färd längs Klotbanan med stopp vid Grevens Fäbod, ångsågen vid Lilla Kroktjärn och grustaget vid Klotbanan
Efter samling vid Tingshuset bar det iväg längs den gamla järnvägsbanken i privata bilar, broderligt och systerligt fullpackade.
Om Klotbanan, som stod klar år 1876 och var i drift till 1934, står det bland annat följande att läsa i ”Tåg i Fokus”:
Knappast någon annan järnväg i Bergslagen är så mytomspunnen som Klotbanan. Här tuffade loken Klotgeta (tåg nr 12) och Killingen (tåg nr 11), två gånger i veckan i båda riktningarna, mer efter almanackan än tidtabellen. De var treaxlade vilket var nödvändigt för de stora stigningarna från Bånghammar upp till Kölsjön. Från Kölsjön till Kloten, 11 km, var det inte så mycket motlut. Klotbanan hade även rykte om sig att vara den brantaste järnvägen i hela Sverige. Här var man tvungen att koppla på ett extralok baktill på tåget som dels skulle skjuta på i uppförsbackarna, dels hålla emot i utförsbackarna.
Första stoppet gjordes vid en plats som kallas Grevens fäbod.
Greven, det var han som ägde Stjärnfors herrgård, och av någon anledning drevs alltså boskapen på sommarbete upp till den här platsen nära Kölsjön. Området är i dag helt skogsbevuxet och det är svårt att i dag förstå varför man tog sig jut hit. Ändå finns det vissa lämningar, som tyder på boskapsdrift där.
En stensatt fålla, som kanske tjänat som stall, var för ett lekmannaöga det enda påtagliga beviset, men vår guide kunde också peka ut var boningshuset en gång stått. Någon brunn eller källa stod inte att finna, men kanske var det då mer vatten i det som i dag är ett ”surdråg”. Kanske var det då en liten bäck.
Färden gick vidare till Sågudden vid Lilla Kroktjärn, där det 1885 byggdes ett sågverk, drivet av en flyttbar ångmaskin, en lokomobil. Man kunde se de naturstenar som en gång bar upp byggnadens väggar och tak, och man kunde ana var fundamenten till lokomobilen och ramsågen låg. Man kan undra över valet av platsen, men får väl anta, att utan Klotbanan hade man nog inte kommit på tanken.
En kort men brant vandring från Sågudden tog oss uppför en kulle till platsen för ett boningshus. Av grundstenarna kunde man förstå att det varit ett relativt stort hus, kanske avsett för två familjer. Utsikten över sjön upplevde vi som fantastisk. Undrar om dåtidens bebyggare tyckte detsamma?
Innan vi avslutade utflykten längs Klotbanan tog vi oss också till ett sand- och grustag som bland annat finns avbildat på ett foto från 1876. I dag finns knappast några synliga spår efter verksamheten där.
Det är en stor del av charmen med Håkan Mossbergs guidningar, att det ofta inte går till spektakulära platser, utan till nu närmast utplånade spår av verksamheter och bosättningar där våra förfäder för bara 100 år sedan levde och arbetade.
Att befinna sig på en sådan plats, och få lyssna till de fakta Håkan spårat upp i gamla dokument, är en mycket intressant och fantasieggande upplevelse. Och när han sedan berättar, om det rekognoseringsarbete som krävs för att hitta de beskrivna plaserna i verkligheten, av honom själv och tidigare Gösta Albinsson, får man känslan av att vara med om något unikt.
Just den här platsen är det bara vi i den här gruppen som känner till, bekräftar Håkan vid en av dessa historiska lämningar.
Kanske blir det ytterligare en utflykt i höst, så håll utkik i Kopparbergarn för information!
Text och foto: Björn Öringbäck
Kommentar
Sören Erlandsson
Enl medlemmar i jaktlaget efter klotbanan är grevens fäbod ett förråd
för bla dynamit vid bygget av klotb.Bogland kan ha blandat ihop det
med grevens undantag.
Kommentera
|
