HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

Loppis för fiskare

13-07-14
Gillar du att fiska? I så fall har du kanske redan besökt fiskeloppiset Löa Born. I vilket fall som helst, så finns här chansen att komplettera sin fiskeutrustning till en bråkdel av nypriset.

Den som inte gillar fiske och som hellre vill fynda ur loppisarnas standardsortiment med husgeråd och ”tittsaker” rekommenderas varmt att välja ett annat mål för sin utflykt.

Det är egentligen Anders Torstensson, som driver fiskeloppiset, men då han är borta på arbete får Sussi rycka in och Alma följer gärna med. Så var det den dag som Kopparbergar'n sökte sig hit. Förutom kameran och reportageblocket fanns väl även tankar på vissa inköp med i bagaget. Det skulle bli ett par skeddrag och en wobbler var det meningen men här lyste så många glittrande skeddrag, wobblers och spinnare emot en att valet mellan den eller den ofta fick svaret ”båda”. Ett spö i 1200-kronors klassen för 300 och en passande rulle till passande pris, några tafsar, ett par metspön, ett par gammaldags ”hederliga” flöten till dessa följde också med. En tunn och lätt väst till sommaren (som bekant uppträder Kopparbergar'n oftast i väst) skulle passa bra också, men tyvärr fanns det två olika, så återigen fick svaret bli ”båda”.

Kopparbergar'n var inte ensam kund i butiken den här dagen. Där fanns också syskonen Algot och Linnea från Örebro. De behövde drag för gädda och gös i Norrsjön, och efter en stunds tittande och lite frågande fann de också ett par stycken att sätta hoppet till.

Spöfiske kallas med ett gemensamt namn allting från mete med enkla spön utan rulle, till kastspö, haspelspö och flugspö. Och i Löaborn är allt sorterat i dessa kategorier. Dessutom fanns nät, håvar kräftmjärdar mm. Däremot såg vi inte till en enda gammeldags dragvinda, en sån där som man använde när det roddes drag förr i världen. På den tiden var det för övrigt förbjudet att fiska från motorbåt med motorn igång(!). Men tider förändras, och lagar med, eftersom trollingfiske vuxit sig till en populär variant av fiske.

Med risk för att bli alltför personlig i en artikel som ska föreställa ett reportage, vill jag ändå avrunda med en självupplevd historia, som visar att även det gamla sättet att ro drag, kunde vara både dramatiskt och komiskt.

Kopparbergar'n var bara en ung pojke på den tiden och fick följa med en manlig bekant på fisket.
Den äldre mannen rodde, för han visste var de stora fiskarna fanns (sa han). Pojken satt på aktertoften och höll i dragvindan. Långt bakom ekan, i änden på reven, släpades ett hemmasmitt skeddrag av ansenlig dimension. Mannen berättade om alla stora monster som han dragit upp ur sjöns djup, och just som han nämnt att de allra största gäddorna hade en vana att efter hugget ge sig bort från land och ner på djupet, hände något.
Det högg till så att pojken nästan tappade taget om vindan, och sedan såg både han och mannen hur linan skar genom vattnet, på väg mot djupet. Det var en stor kraft som verkade där nere, och det var med möda pojken kunde hålla emot.
Då släppte mannen årorna och kastade sig över till aktertoften, tog över vindan och manade pojken att ro. Reven fortsatte att skära genom vattnet. Mannen kämpade med besten där nere.
Plötsligt vände reven och kom tillbaka mot ekan! Mannens ansiktsuttryck var spänt.
Då brister plötsligt vattenytan, och änden på en gammal sjunken plankstump dyker upp!
Mannens bistra min spricker också upp – i ett smittande gapskratt och båda skrattar en lång stund.
Så hjälps de åt med att förklara för varandra hur ”hugget” ryckt loss plankstumpens andra ände ur dyn, och hur draget fastnat på ett sätt som gav plankan egenskapen att sträva bort från båten. Ju hårdare man drog, desto mer sköt plankan ut, tills vinkeln blev för stor, och motkraften försvann.

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera