mmm

 

mm

HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

 
mmm  

Resa mot okänt mål

13-01-12
Det är inte alltid så lätt att vara asylsökande, om det nu överhuvudtaget kan vara enkelt att lämna sitt hemland för att söka ett nytt. Händelser i torsdags eftermiddag ligger till grund för påståendet.

Kopparbergar'n hade ärenden in till byn för att göra reportage och sälja annonser, och hade inte alls för avsikt att skriva om asylsökande den här gången. Ändå blev det så, mest av en slump.

På Konstmästaregatan, ungefär mitt emot apoteket, kom två unga afrikaner med stora kappsäckar gående in mot centrum. De såg en smula vilsna ut och kanske behövde de hjälp?

Som tur var, kunde båda tala engelska, om än av ett annat slag än det Kopparbergar'n fick lära sig i skolan för cirka 60 år sedan. Men vi kunde ändå föra en dubbelriktad kommunikation,

De afrikanska killarna berättade att Migrationsverket i Gävle samma dag satt dem på tåget försedda med biljett till Kopparberg, samt uppgift om att lokal personal från Migrationsverket skulle möta upp vid framkomsten. Men när tåget nådde Kopparberg, en timme försenat, fanns ingen personal på plats. Grabbarna, båda i 25-årsåldern, väntade närmare en timme på stationen, men började sedan gå mot centrum för att själva söka upp Migrationsverkets lokalkontor.

De kunde ju inte veta, att det inte finns något sådant i Ljusnarsbergs kommun, eller att närmaste kontor finns i Lindesberg, och de verkade knappt tro på påståendet.

- Visa oss i så fall vägen till polisen, bad de båda asylsökande, och de såg än mer klentrogna ut när de fått veta att det inte finns en polisstation heller.

Så vad gör man? - Frågar dem vart de ska, så klart! Det är bara det att ingen av dem vet. De läser på sina biljetter. "Kopparberg" Inget mer.

Dags att tänka ut en Plan B. Tar dem med till kommunkontoret. Kanske någon där kan hjälpa till.

Vi träffar Pirjo Nilsson, överförmyndaren, och hon gör sitt bästa för att reda ut situationen. Hon ringer flera samtal till Migrationsverket, men där är de flesta numren utan närvarande personal, och när någon svarar är det tydligen inte "nån som vet nåt".

Även kommunkontoret närmar sig stängningsdags, så det är dags för Plan C.

Vi far hem till redaktionen i Stjärnfors, som inte har några bestämda öppettider, och fortsätter sökandet efter någon ansvarig hos migrationsverket. Vi det här laget verkar båda ganska uppgivna och åtminstone den ena, kämpar med tårarna.

Vi försäkrar dem om att allt kommer att ordna sig, om inte denna dag så i alla fall nästa. Det finns sängplatser och mat i huset, så ingen ska behöva fara illa. Men vi har inte gett upp än.

En av afrikanerna kommer från Nigeria, den andre från Eritrea, en är kristen, den andre muslim. De är i ungefär samma ålder som våra äldsta barnbarn, och de ser på oss på ungefär samma sätt. Vi ser deras tillit och vi försöker ge förtröstan.

En av dem har ett mobilnummer till Gävle, och ringer upp. En person som svarar verkar bara kunna svenska, varför luren överlämnas till Kopparbergar'n. Samtalet får en lätt surrealistisk prägel, innan det klarnar något.

- Varför ringer du från Kopparberg, och vem är mannen med den blå tröjan, som står framför mig här? låter det bland annat, men till sist lämnas i alla fall numret till en annan person, Janne, som ger oss en tåt att dra i, och den för oss närmare lösningen på de båda afrikanernas problem.

Genom Janne i Gävle får vi ett nytt telefonnummer, denna gång till Robert, som jobbar på Migrationsverket i Lindesberg, och Robert förklarar:

- Jo då, personal från Migrationsverket mötte upp vid tåget, både i Kopparberg och Lindesberg(!?!) Men de var inte med, så de åkte hem igen.

- Visste ni om att tåget var en timme försenat? undrar vi.

- Det kom ett tåg, och de var inte med. Vi kan ju inte stå och vänta på tåg som är försenade, och förresten så väntade vi länge.

- Men någon måste väl ändå hjälpa dem rätt, någon måste väl ändå ta ansvar?

- Det händer att asylsökande hoppar av och beger sig någon annanstans. De här båda ska i alla fall till Ställdalen.

- Ställdalen? - med biljetter till Kopparberg?

Ja, det var ju lite oväntat men inte helt omöjligt.
Kanske inte omöjligt, men väldigt svårt är det i varje fall att ringa till asylboendet i Ställdalen, annars hade vi nog gjort det flera timmar tidigare.

Men platsansvariga Camilla Carlsson går ej att hitta telefonnummer till, och ägaren, Sellpower Informations telefonnummer leder till Munkedal!

Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att Migrationsverket i Gävle skickat iväg de två unga männen till fel station och utan adress, utan att förvissa sig om att de tagits om hand vid framkomsten. Migrationsverket i Lindesberg, som skulle ta emot i Kopparberg, lämnade dem i sticket eftersom tåget var försenat och "för att en del sticker åt annat håll". I Lindesberg, där man kanske var ytterst ansvarig för att situationen uppstått, hade man dessutom mage till att fråga om vi som avslutning på ett flera timmar långt engagemang kunde skjutsa de två killarna till Ställdalen!

Självklart gjorde vi det – för de unga männens skull, men inte av någon som helst annan anledning!

För många av er läsare är det förmodligen svårt att tro, att någon skulle bli glad över att komma till en asylförläggning, så jag önskar att ni hade sett glädjen de båda utstrålade över att äntligen vara "framme", och känt de varma omfamningar vi fick av dem båda vid avskedet.

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera

Lasse

Snälla ni, vidarebefodra detta till rikspress och ansvarig minister.

Replik

Vi har nu vidarebefordrat artikeln till både tidningar och ansvarig minister.

Wiveca Stopp

Arma människor, vilket intryck får de av detta land som de kommit till?
Tack för Ditt engagemang för dessa killar, så att de kom till "rätt ställe" efter Ditt detektivarbete!
Migrationsverket, vilket svar, man blir förundrad eller inte kanske! Man skäms som medmänniska, tror att det är dags för Migrationsverket att se över sina rutiner över lag!
Än en gång, tack för Din medmänsklighet!Hoppas att de blir bättre bemötta av myndigheter i Sverige i fortsättningen, vi bör kunna bättre!

Monica

Det värmer i hjärtat att läsa om er insats. Men skäms över migrationsverket som inte tar något som helst ansvar för dessa människor som verkligen behöver det. Tack redaktionen på Kopparbergan för en bra tidning och ett fantastiskt engagemang!

Staffan Myhrman

Hej! En bra artikel och en eloge till er som hjälpte killarna tillrätta. Tycker ni ska tipsa de stora nyhetsmedierna om detta. Är nog intressant att veta hur dåligt Migrationsverket sköter sitt jobb!

Catarina Westman

Hatten av før er som med engagemang och medmænsklighet hjælpte dessa mænniskor tillrætta nær Migrationsverket återigen væljer att skæmma ut sig. De har ænnu en gång visat sin totala brist på organisation, medmænsklighet och empati. Så fint att det finns mænniskor som ni, som førstår hur detta kan kænnas i ett nytt, fræmmande land dær ingen bryr sig, æven om det beror på att dom inte kan læsa tidtabellen. Ska førmedla detta till chefen før Bergsgården som jag træffar i samverkansmøten. Hon ær en reko kvinna med båda føtterna på jorden. Detta kan hon nog reda i. Tur jag kan læsa denna tidning æven i Norge då den ær den bæsta lokaltidningen. Tack.

Thyra

Vilken fruktansvärd upplevelse för dessa två män.Utelämnade i ett mörkt och kallt land utan att kunna prata med andra. Tänk om inte ni hade varit uppmärksamma vad hade hänt då. Man undra om inte  tjänstemännen inom migrationsverket någon som helst kontakt med varandra. En eloge till er som handlade som medmänniskor.

Lars o Ami Cederin 

TACK!!!!!! 

Inger o Leif

Migrationsverks missar borde utredas av någon myndighet.Tack för att  ni handlade så klokt.Tur för killarna att de träffade just er.Hoppas på braskande rubriker i dagspressen och en stor eloge till er.

Kommentera

mm mm