HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

mm

Är du en varghatare?

13-02-13
Nu för tiden är det många människor som uttrycker sig lite svartvitt, och då syftar jag inte alls enbart på deatten om invandringspolitiken. Uttrycksättet omfattar det mesta här i världen. Man älskar pizza, den nya modefärgen, den eller den musikartisten och vad som helst annat, som kan vara föremål för uppskattning. Och det man inte gillar, det hatar man. Man hatar att gå upp på morgonen, att batteriet i mobilen lägger av, att vara ensam, den gamla jackan från förra året osv.
Och visst, det är inte fel att ge uttryck åt känslor, åtminstone inte om känslorna står i rimlig proportion till den situation de uppstår ur.
Att vråla ”Jag ska döda dig!” och hota med kniv, knölpåk, andra tillhyggen eller så bara nävarna, verkar inte helt välmotiverat om man blir irriterad på någon som exepelvis lade beslag på den tomma parkeringsrutan strax innan man själv tänkte göra det.

Men det var ju egentligen vargarna, som det här skulle handla om.
Det finns folk, som säger att de hatar vargar, och det finns de som verkligen gör det också. Jag vågar påstå, att de allra flesta av dessa bor i trakter, där vargar återinplanterats i modern tid.

På sätt och vis är det dumt att hata vargarna. De rår inte för att de blivit dumpade här. En del försöker till och med ta sig härifrån, någon norrut, andra irrande omkring i tätare bebyggelse utanför det område där de föväntas hålla sig. Sådana vargar skjuts eller återförs till sin påtvingade nygamla hemvist. Ja, nygamla, för enligt historien så fanns det varg i hela landet för ett par århundraden sedan. Men de blev utrotade i område efter område, inte för att man hatade vargarna, utan av ängslan och rädsla. 
I sanningens namn ska det framhållas, att det även här i Bergslagen finns människor som gärna ser vargen som gäst i våra skogar, och de och deras åsikter är värda all respekt. Det är möjligt att dessa människor till och med är fler än de som säger sig hata detta återinförda rovdjur.
Men här finns också en förmodligen avsevärt mycket större grupp människor, som av sinsemellan olika skäl känner obehag, ängslan, oro eller skräck på grund av vargen.

Vi ska här inte gå djupare i resonemanget om vilka känslor som motsvaras av reella hot, eller vilka vi skulle frestas vifta bort som irrationella. Det viktiga är att en stor del av folket i de berörda områdena ändå känner en oro som måste respekteras.

Rivna och bortjagade får, försvunna hundar och många tragedier bland skogens övriga vilt är fakta, och sannolikheten för upprepning är stor.
När det gäller oro för egen del eller barnens, är den inte baserad på redan inträffade fall, men ingen lär väl gå och vänta på att bli det första.
Det är inte folket i Bergslagen, som har tvingat vargarna hit. Besluten bakom deportationen har inte fattats lokalt. 

Man kan undra om beslutsfattarna i Storstan bara haft en gammal skolkarta som underlag vid planeringen. En sån där, ni vet, där Falun, Örebro och Karlstad är små röda prickar, och resten utgörs av gul och brun färg som de tror betyder Ödemark!
Vi skulle behöva bjuda dem hit och guida dem runt bland småbyar och torpställen, och visa dem på att här bor folk, vars tankar och känslor måste, inte bara respekteras utan också ha avgörande inflytande på frågor som berör den egna livsmiljön.

Men snälla ni, hata inte vargen, och inte heller din nästa, även om han är beslutsfattare och storstadsbo! Älska dem i stället, åtminstone på torsdag, då det är ”Alla hjärtans...”

Text :Björn Öringbäck

Kommentera