HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

Om svenskar och andra

13-08-14
I dag blir det en lite personlig betraktelse, med anledning av ett helt oplanerat sammanträffande.

Jag skulle till vårdcentralen i ett ärende, och som ni säkert alla har sett, så finns där vid trappans fot ett par lådor med skoskydd samt en lapp som vänligt ber besökare att använda dem. Det brukar jag skam till sägandes inte göra ändå.

Den som är gammal och stel i rygg och axlar, har jobbigt nog med att få på sig strumpor och skor, brukar jag tänka och så gjorde jag i dag också. 
Framför mig i trappan gick två unga människor, inte ungdomar kanske, snarare en ung man och en ung kvinna – med skoskydd på. De två såg så troskyldigt prätkiga och fina ut, att jag faktiskt tvekade lite grann. Borde jag också sätta på mig ett par blå plastpåsar på fötterna? - För deras skull, kanske?

Men icke! Jag bara fortsatte uppför den korta trappan, efter de andra två. Den unga mannen öppnade dörren och gick in, tätt följd av kvinnan. Jag, med alla mina överflödskilon kom ett par steg efter, men hon stannade kvar och höll upp dörren åt mig, vänligt leende.

Nu stod vi innanför dörren alla tre, och fastän de var först, gick de åt sidan och lät mig gå före till receptionen.
Mitt ärende var snart avklarat, och jag travade nerför trappan. Ja, jag hann faktiskt ända ut till bilen innan min nyfikenhet och mina fördomar drog mig tillbaka. Jag ville veta vilka de här människorna var, de som syntes sprida så mycket vänlighet omkring sig.

Jag träffade dem i väntrummet, berättade om hur jag alldeles nyss upplevt mitt första möte med dem, och frågade rakt ut, vad deras uppträdande kunde bero på.
Och svaret kom, lika naturligt som överraskande:
- Vi är från Norge!

Under det följande samtalet fick jag anledning att konfronteras med mina egna fördomar och förutfattade meningar. - Nej, de tillhörde ingen religiös gruppering eller något annat samfund med godhet på agendan, och nej, de trodde inte att det egentligen är någon skillnad mellan svensk och norsk uppfostran.
- Men jeg ble oppdratt sånn, sa mannen.

Efteråt funderade jag över varför en sådan händelse som jag beskrivit ovan, en situation, där ett par yngre människor visar respekt och vänlighet mot en äldre medmänniska, fick mig att tro, att de måste ha någon särskild anledning för detta. Är det inte så, att vi alla borde visa samma vänliga och generösa anda mot varandra – varje dag?

Björn Öringbäck

Kommentera