mmm
|
mm | |||
mmm |
Augustifanfar vid Ställbergs gruva13-08-20 Ni minns väl festivalen ”Dopet” vid Ställbergs Gruva tidigare i år, då artister från när och fjärran samlades vid Gruvområdet för att skapa och uppföra sina verk med inspiration från platsen. Nu i augusti hölls gruvområdet öppet några dagar extra för att visa några platsspecifika verk och avsluta årets verksamhet med en picknick och en audiovisuell augustifanfar på lördagskvällen. Kopparbergar'ns medarbetare, Edolf Andersson, var där och tog några bilder och Eric Sjögren har berättat lite om kvällen.
Clara Gerdmar läste en text av Louise Waite om hur det är att inta en ny plats, och Eva Agorelius, utstyrd till halvmänniskan Lucy K, höll senare under kvällen en konsert i betongcylindern. Koncerten handlade bland annat om Jan Stenbäcks beslut om att lägga ner Ställbergs gruva och satsa pengarna i Z-TV, TV3 och Tele2, om hur en generation vuxit upp under massiv påverkan från Stenbäcks mediasatsningar. Eva Agorelius ställer genom Lucy K frågan ”Vem är jag här?”
Inne i Laven pågick under kvällen ”Scalpeleptic/ teenager dream” som beskrevs som en audio-visuell hallucination. Männskor med epileptiska anlag varnades tydligt från att ta del av föreställningen.
Ett annat inslag, som det skrivits mycket lite om, är verket ”Sällskapet för anonyma resenärer”. Ändå har det funnits möjlighet att uppleva det en gång i veckan under en stor del av sommaren – och kan beskådas ännu en tid framöver. Nere vid järnvägsövergången väntar en ensam resenär med sitt bagage, vandrar lite fram och tillbaka, balanserar kanske på rälsen en stund – och väntar. Tåg kommer, passerar och försvinner, men stannar inte.
En picknick hade annonserats, och några hade med sig något ätbart, men missade man det så kunde man alltid köpa sig något vid caféet som byggts i anslutning till den lilla brandboden. - Med tanke på att vi har befunnit oss på ”okänd mark” har det gått över förväntan bra. Vi hade satt ett mål om 1000 besökare i år, och vi har nått betydligt längre än så. Deltagande artister har varit entusiastiska. ”En magisk plats” är den allmänna uppfattningen, och glädjen i att kunna jobba helt fritt utan en tung instution i bakgrunden har varit stor. Text: Björn Öringbäck |
mm | mm
|