| mmm
|
 |
mm | ||
| mmm |
mm Föreningen Norden på Bångbro Herrgård.13-04-03
Denna gång handlar det om årsmötet som tilldrog sig på Bångbro Herrgård nyligen och om Gertrud Rullander från Nora som berättade om sin barndom som finskt krigsbarn.
Men redan i entrén möttes deltagarna av dragspelsmusik genom Tage Hugossons försorg, och han underhöll även senare i programmet.
Tage och hustrun Britta blev invalda som hedersledamöter i föreningen, dock inte på grund av dragspelandet, utan för många års medlemskap och närvaro.
Först var det som sig bör på ett årsmöte de sedvanliga frågorna och valen. Barbro Resare har fungerat som ordförande under en längre tid, men hade nu avsagt sig uppdraget och det visade sig svårt att få fram någon ny kandidat. Även platsen som vice ordförande blev obesatt tills vidare. Med hjälp av suppleanter blir dock den nya styrelsen fulltalig, och därmed beslutsmässig.
Wiveka Stopp överlämnade en blomma till avgående ordförande barbro resare. Efter mötesförhandlingarna fick de närvarande avnjuta en läcker (som vanligt på Bångbro Herrgård) måltid och så var det dags för kvällens höjdpunkt – Gertrud Rullanders anförande.
Gertrud inledde med att läsa en dikt som hon skrivit (den finns att läsa på Kultursidorna här i Kopparbergar'n) och berättade sedan om hur hon som femåring sattes på tåget hemma i Finland för att den långa vägen runt Bottenviken resa till Sverige. Hon var dock inte ensam, över sjuttiotusen barn sändes över, berättade hon. Det var historiens största barnförflyttning. Trots fiendens bombningar tog sig i alla fall Gertruds tåg fram till gränsen och sen fortsatte resan. För Gertruds del gick den till Ånge, där hon fick bo hos en svensk fosterfamilj. Där kände hon sig väl omhändertagen, men det var ju meningen att de finska barnen skulle tillbaka till Finland när Kriget var slut och återvändandet blev lite av en chock för Gertrud.
Hon var inte beredd på den fattigdom och den låga levnadstandard som hon mötte i det krigshärjade hemlandet i form av utedass, vatten i brunnen och avlopp på slaskhögen, torftiga kläder och kalla bostäder. Gertruds kunskaper i Finska räckte inte till och hon blev mobbad av kamraterna bland annat för sina fina kläder som Mamma Edit i Ånge sytt åt henne. Gertrud trivdes inte alls och fick så småningom vända tillbaka till Sverige och fosterfamiljen som med föräldrarnas tillåtelse adopterade henne. Foto: Gunnar Björkman |
mm | mm
|
|
