| mmm
|
 |
mm | ||
| mmm |
mm Ny komminister med intressant bakgrund12-09-03
Kopparbergar'n träffade honom på lördagen i sakristian och fick höra om hans intressanta bakgrund. Själv är han född i Västerås, men har som ung också bott bl.a. i Ludvika. På gymnasiet läste han på naturlinjen, men kände att det inte var vad han ville fortsätta med, utan tog ett sabbatsår och jobbade med ett tempojobb på ASEA av den typ, som numera utförs av maskiner. Sen började han studera språk, bl.a. latin. Tanken på att bli präst, mognade fram så småningom och ledde till ytterligare studier. 1978 prästvigdes han i domkyrkan i Göteborg. I Lindome tjänstgjorde han som pastorsadjunkt och senare som kyrkoadjunkt. Efter en tid flyttade han och blev så småningom kyrkoherde i Bräcke. Det var en ung man för sin post, endast 32 år, men hade ändå både ålder och tjänstgöringstid tillräckligt för arbetet.
- Hur trivs du i Kopparberg, frågar vi och Per Åkesson svarar: - Jag trivs jättebra. Här känner jag mig hemma och vill stanna under min verksamma tid. Det tar tre år att göra skillnad, säger han också. Min hustru kommer hit i oktober. Barnen är vuxna och utflugna, men vi har fem barn, fem barnbarn och ett sjätte på väg. Per Åkesson har en hel del tankar om tro, kyrkans roll i samhället och människors inställning till stat, kyrka och andlighet. - Det är komplicerat, säger han, men med sin egen kristna övertygelse, tror han på människans behov av tro, även om hon vill förneka den. Arbetet i kyrkan handlar om både självständigt arbete och samarbete, framför allt med kyrkomusiker. Per Åkesson tycker också om att planera bröllop, dop och begravningar tillsammans med människorna i församlingen. - Det mest positiva med arbetet som präst, är alla möten med människorna, säger han. Människor kommer med frågor, så snart jag har prästkragen på mig. -Vad fick dig då att bli präst? undrar Kopparbergar'n? - Jag vet inte riktigt, svarar han. Min familj var inte själva särskilt kyrkliga, men min mormor, som var en mycket företagsam kvinna, hade en stark tro och gav sig ut som missionär på eget bevåg i sin ungdom. Ämnet är spännande och vi får höra om morrmodern, som på eget initiativ reste först till USA där hon gick i bibelskola och sedan till Kina. Där började hon lära sig språket genom att arbeta i familj. Under tiden som missionär i Kina, träffade hon en militär och födde så småningom Per Äkessons mor. Men färden ledde senare tillbaka till Sverige. Året var 1939 och andra världskriget hade börjat. Även på Per Åkessons fars sida, finns mycket spännande att läsa om. Fadern har forskat i släkten tillbaka till 1400-talet och många intressanta personer finns med i anorna. - Du skulle kunna skriva en bok om de här personerna, tycker vi. - Det får bli när jag är pensionär, ler Per Åkesson, men nu har jag fullt upp att utföra det arbete jag åtagit mig. Vi tackar för oss och ett mycket givande samtal, går ut ur kyrkan och där står ytterligare en man och väntar. - Jag är inte så bra på arabiska, säger vår nye komminister till oss och fortsätter sedan bort med mannen, medan de samtalar på engelska. Text: Inger Aftonljus |
mm | mm
|
|
