|
mm
Ömsesidig överraskning
12-09-24
Var det någon som trodde att man kunde locka över två hundra personer till Ställberg en regnig, mörk och kall höstkväll? Nej, det trodde inte ens arrangörerna, som räknat med ett femtiotal, så där blev de allt överraskade på ett positivt sätt.
Den här artikeln handlar alltså om det evenemang som DRIFT Scenkonst inbjöd till vid Ställbergs nedlagda gruva på lördagskvällen.
Carl-Oscar Sjögren (bilden) och hans bror Erik är projektledare och tillsammans med ett trettiotal medarbetare från olika konstarter hade de satt ihop ett program för kvällen. Evenemanget utgjorde slutpunkten för fas 1 i en förstudie till ett långsiktigt arbete med att skapa ett kulturcentrum i Ställberg.
Det började redan skymma, när Kopparbergar'n kom till platsen, och väl framme kunde vi konstatera att dagens ihållande regn inte visade några planer på att sluta. Vi kunde också dra slutsatsen att många människor anlänt före oss eftersom det började vara lite knöligt att hitta en av de parkeringsplatser som ännu inte var upptagna. På avstånd såg vi personer som uppenbarligen var på väg mot gruvlaven och därför begav även vi oss däråt längs en stig som lystes upp av
marschaller.
Direkt innanför dörrarna möttes vi av den första överraskningen i form av mystiska ljud, uråldriga som berget självt, stundom plågade som från de människor som en gång slet för sitt bröd där nere i mörkret. Men ljuden härstammade från den dataanlägging som Olof Melander Lange hanterade där inne.
Vi sökte oss vidare inåt och nådde snart den stora hallen där de väldiga hisshjulen dominerade miljön. Här inne trängdes
ett drygt hundratal människor framför ”Kiosken” där ett gäng unga kulturarbetare jobbade febrilt med att laga mat till besökarna. Falafel- och hamburgerrullar, pizza, the och kaffe stod på menyn. Eftersom anstormningen var mycket större än väntat, så tog det tid innan alla fått sitt, men publikens tålamod blev aldrig mindre än dess förväntningar på kvällen.
Ungdomarna i serveringen jobbade effektivt, trots problem med den gasol som behövdes för bakning och stekning.
Under tiden delades programblad ut, och Carl-Oscar Sjögren ledde sedan gruppen ut i höstmörkret till en plats varifrån man kunde se den gamla laven avteckna sig svagt mot natthimlen.
På dess topp, upplysta av färgade lampor, framställde ett par artister en akustisk show som samverkade med platsens atmosfär.
I den gamla kontorsbyggnaden tolkade Jonas Gren Minerallagen på sitt eget vis, som mest liknade poesi, och Fröydis Dalö förmedlade de olika mineralernas klanger och färger till flöjtmusik.
I före detta matsalen kunde man beskåda de berömda väggmålningarna.
Lite senare på kvällen genomfördes också ett mycket uppskattat bildspel som projicerades på lavens vägg. Även på andra platser runt om på gruvområdet genomfördes aktiviteter av skilda slag, så det fanns något att uppleva för alla smakriktningar.
Inledningsvis skrev vi om ömsesidig överraskning, och för arrangörerna bestod den säkert till
en del av vädret, som inte direkt stod på deras sida, men också av det stora antalet besökare. Överraskande var det säkert också att se hur mycket som måste klaffa på ett så stort arrangemang, inte minst tidsmässigt. Kapaciteten vid kiosken visade sig otillräcklig, gasolen tog slut, programmen försenades för att skrivaren krånglade....
Men från vår sida överraskades vi också, först och främst av den djärvhet och energi som arrangörerna visade bara genom att ge sig i kast med projektet, men också av kvalitén på de artistiska nummer som framfördes, och som sagt, det här var bara första etappen i en förstudie. Helt klart var det också startpunkten på något som kan bli mycket stort och få stor betydelse för framtiden i Ställberg, Ljusnarsberg och Bergslagen!
En särskild eloge också till den eller dem som svarade för den sparsamma men suggestiva belysningen.
Lycka till med fortsättningen!
Text och foto: Björn Öringbäck
carryoke:
BRAVO!!
Några ELDSJÄLAR i Ställberg.
HURRA
Kommentera
|
