HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

mm

Forskning kring anor

När Kopparbergar'n besökte kommunbiblioteket i måndags, stötte vi på en grupp damer, som såg ut att ha väldigt trevligt tillsammans. Naturligtvis tog vår nyfikenhet överhanden över vår annars så klädsamma blyghet, så vi klev fram och frågade...

Det visade sig vara en studiecirkel kring ämnet släktforskning, med Lena Frykberg som cirkelledare. Det där med ledarskapet tar Lena inte så hårt på.
- Vi jobbar tillsammans, säger hon. Vi hjälper varandra när någon kör fast, och de andra kan ofta mer än jag. Min roll är inte så stor, men någon måste ju fylla i närvarolistan.

Det är fem damer i gruppen och de hjälps åt även med att förkara för Kopparbergar'n hur det här med släktforskning går till. (Och det var inte lätt, ska jag säga. - ”Ungefär som att visa en slipsten för grisen” skulle nog Kopparbergar'ns granne uttrycka saken.) 

Nu för tiden sker mycket av släktforskningen via Internet, men än så länge kan man inte hitta allt den vägen. När det gäller närområdet Ljusnarsberg, Lindesberg och Ramsberg till exempel, så har vi också tillgång till mikrofilmsarkivet här på biblioteket, berättar kursdeltagarna. Men ibland måste man resa till andra platser för att söka. 

Minst en gång om året åker vi till Leksand, där det stora kyrkoboksarkivet finns, och det är samtidigt en resa för avkoppling och gemenskap. Då brukar även den andra gruppen som har sina sammankomster på torsdagar, vara med. (Både måndags- och torsdagsgrupperna ses en gång var fjortonde dag.)

Grupperna gör också utflykter på egen hand i närområdet ibland. Dessa utflykter har inte alltid direkt anknytning till det egna släktforskandet. Svartbergsgrytorna har varit ett sånt utflyktsmål och ”Grevens fäbod” ett annat. Till den senare platsen skickades förr utslitet tjänstefolk från Stjärnfors herrgård, ”så att greven skulle slippa se dem”. Det är Kerstin Lindberg som berättar det senare. Hon har själv bott i Stjärnfors ett antal år, faktiskt i det hus där Kopparbergar'ns redaktion nu är belägen!

Louise Fyrner är en av dem som har hållit på med släktforskning längsta tiden, cirka 12 år, men så har hon också funnit en anfader ända tillbaka på 1400-talet. Hans i Hagge kallades han.
Maj-Britt Karlsson och Madeleine Cronström Irming har bara forskat i ett par år än, men med stort intresse.
- Det är inte bara den egna släkten som intresserar, säger Madeleine. Den här forskningen fungerar som en tidsmaskin. Man möter livsöden i det som i böckerna bara beskrivs med ett namn och några siffror. Ibland kan man nästan känna doften av dem i böckerna.
Det finns så mycket att hämta i de gamla kyrkböckerna framhåller Louise. Om prästen var engagerad finns det ofta anteckningar som levandegör historien. 

Det är ingen tvekan om att dessa släktforskande kvinnor har stort utbyte av sin hobby och den starka gemenskap som den fört med sig, och från Kopparbergar'ns sida känns det alldeles rätt att nu låta dem gå tillbaka till sitt forskande. Vi tackar för en trevlig pratstund och åker hem för att, efter kvällsgröten, skriva dagens artikel.

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera