HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

mm

Ryktet går....

Nej, Kopparbergar’n sprider inte rykten, men vi nödgas konstatera att andra gör det. Därför vädjar vi till alla ljusnarsbergare att inte sprida påståenden om händelser och situationer som återberättats av andra, som hört det från någon, som berättat att…

Det är ingen hemlighet att dessa rykten ofta ställer människor av utländsk härkomst i en ofördelaktig dager.  

Vi på Kopparbergar’n tror inte att alla människor med utländsk bakgrund är hänsynsfulla och laglydiga, men vi tror inte heller att de alla regelbundet begår mer eller mindre olagliga handlingar, eller i övrigt uppträder på ett hänsynslöst sätt. 
Ungefär så tror vi också att det förhåller sig även med andra invånare i kommunen.  

Ingen blir hjälpt av ryktesspridning, men många blir oförskyllt utpekade och misstrodda. För allas skull måste ryktena därför ersättas av sanning. Det är inte svårt att från person till person berätta vad man hört någon påstå att någon fått veta av någon som… 
Det borde inte heller vara så svårt att avstå från att sprida sådana rykten vidare.  

Det kan vara betydligt svårare att lämna förstahandsuppgifter av typen ”Jag såg”. Svårt att sakligt berätta om vad man själv upplevt, sett, hört och på annat sätt iakttagit, och ännu svårare att berätta detta för dem det berör, exempelvis polisen. Svårt att lämna exakta uppgifter om tidpunkt, plats, namn på kända förövare, bra signalement på okända. Svårt att exakt beskriva själva händelseförloppet. Och det kan vara svårt att presentera bildbevis, även i en tid när ”alla” har en hyfsat bra kamera inbyggd i mobilen. 
Kanske kallar några ett sådant förfarande för angiveri, kanske andra benämner det civilkurage och samhällelig plikt.
I vilket fall som helst är det så vi alla måste handla, om skyldiga ska kunna ställas till ansvar och oskyldiga skyddas, oavsett om det gäller bulgariska bärplockare, asylsökande från Afrika eller ”vanliga” människor med hemvist i Ljusnarsberg eller någon annanstans.  

Låt mig först slå fast att det har det hänt olagligheter i Ljusnarsberg i sommar, kanske till och med fler än annars, men det är ingenting som jag kan bevisa, och därför påstår jag inte heller att så är fallet. En del har jag däremot upplevt själv, och om det kan jag berätta. 
Jag blev av med en tämligen ny motorsåg under den tid som de bulgariska bärplockarna ofta sågs i närheten. Men jag blev också av med en sådan för tre år sen, och så vitt jag vet fanns det inga bulgarer i trakten den gången!  

Jag har mött tiggare i centrala Kopparberg. Det hände strax efter att de bulgariska bärplockarna anlänt hit, och jag kan mycket väl tänka mig att det var någon av dem. 
I varje fall såg de ut att vara av utländsk härkomst. 
I Sverige är tiggeri förbjudet, det vet alla svenskar, så de kom nog säkert från ett land där tiggeri är en vanlig utväg för de sämst ställda.
I sådana länder är det också vanligt, att den som tigger får åtminstone något -  ibland.

Jag tror, att den som kommer till ett främmande land, ditlurad under falska förespeglingar, totalt okunnig om språket och om förhållandena där, och med minimal reskassa, kan bli desperat nog att tigga, när det visar sig att blåbären, som skulle skapa inkomst, inte existerar i en lönsam omfattning. 
Jag kan förstå att i en situation då inkomsterna av bärplockning visar sig otillräckliga, och tiggeriet inte heller ger något annat än förakt och avståndstagande i lön, kan några av dessa människor bli så desperata att de stjäl för att leva. Observera att jag skrev ”förstå” – inte försvara! 
Att olovligen tillgripa annans egendom är ett brott och den som gör sådant ska gripas och dras inför rätta. Men i Sverige säger lagen att var och en är oskyldig, intill dess att motsatsen bevisats! 
Det spelar ingen roll hur många bärplockare, asylsökande eller romer som setts röra sig i närheten av en plats där något stulits. Enligt lagen kan vi inte ställa dem alla till svars för att någon av dem begått en kriminell handling. Det är ju inte ens säkert att den eller de skyldiga kommer från dessa grupper över huvud taget! Jag antar att det förekom kriminalitet i Ljusnarsberg även innan ”utbölingarna” kom?  

Det måste till bevis mot den eller dem som förövat brottet. Därför kommer jag tillbaka till vad jag framförde ovan.
Den som i egen person bevittnar ett brott, eller förberedelse till brott, ska snarast anmäla saken till polisen. Foton och/eller tydliga signalement underlättar polisens utredningsarbete, liksom noggrann angivelse av plats och tid.
Nåväl, jag vet att polisen har begränsade resurser att rycka ut på larm, men om vi inte hör av oss till dem, vet de inte att brottet sker, och då kommer de garanterat INTE!  

Till sist vill jag säga, att jag kan också förstå de människor, som känner sig desperata nog till att själva vilja ta lagen i egna händer, men jag varken kan eller vill försvara ett sådant steg, såvida det inte rör sig om en nödvärnssituation enligt lagens definition.  

Björn Öringbäck

Kommentera

Catarina:

Kanonbra skrivet. Håller verkligen med och skulle önska att människor i större utsträckning kunde tänka i dessa banor. Det klart man måste ha bevis av något slag och framför allt anmäla. Att vara generell i sina åsikter om att alla med annan hud eller hårfärg är olagliga är ju helt förskräckligt. Att kränka de svenskar och Kopparbergsbor som inte tycker likt de som sprider rykten är lika förskräckligt.
Skulle verkligen önska att människor blev lite mera noga med sina uppgifter i största allmänhet. det finns ju människor som helt kan tippa över kanten pga förtal och osanna beskyllningar som uppstått ur rykten. Så värdefullt att ni uppmärksammar detta problem. Tack.

Djur:

Först:  ledsen för min svenska
Andra: rapporteras till polisen ... lätt att säga
rapporteras till vår polisstation inbrottsförsök, noll intresse från polisen, skrev även ingenting. Jag förstår att nästa gång jag måste vänta tills någon bryter sig in i mitt hus? Vill du hellre att klara ensam?

Dorrit Pade:

som före detta ljusnarsbergare kan jag bara berömma denna artikel-strålande! lycka till i fortsättningen!

Bestulen och besviken på polisen:

Jag blev bestulen på min plånbok inne på Kopparhallen. Stölden finns på övervakningsfilm. Fyra kvinnor av "utländsk härkomst" samarbetade i stölden. Deras ansikten framgår mycket klart på filmen. Polisanmälde naturligtvis. Ringde upp ansvarig polisman två dagar senare. Polisen hade nu övervakningsfilmen. De skulle höra av sig  snarast. Nu har drygt två månader gått och inte ett ljud från polisen. Mycket snack och lite verkstad från polisens sida...

Kommentera