mmm

 

mm

HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

 
mmm

mm

Ryktet går... jorden runt!

Kopparbergar'n är en lokaltidning som läses i hela världen, eller åtminstone i ett femtontal länder!
Det är inte så många i varje land, men ändå...
Nordens länder, Baltikum, England, Tyskland, Schweitz, Italien, Grekland.... USA, Canada, Australien...
Just från Australien anlände här om dagen en kommentar till en artikel som var införd i Kopparbergar'n för ett par veckor sedan, och eftersom den berör förhållandet mellan ett lands etablerade befolkning och nytillkomna, vill vi dela med oss kommentaren i sin helhet.
Vi har själva översatt texten från engelska och reserverar oss därför för eventuella felöversättningar och missförstånd och bifogar även originalet för den som har bättre kunskaper i engelska än vi.


Göran Runeson Sydney Australien

RYKTET GÅR …: A comment.
First of all: apologies for not writing Swedish. My excuse is that my spelling was not good when I left Sweden fifty years ago and has not improved by lack of practice. 

RYKTET GÅR... : En kommentar

Jag läste med intresse ”Ryktet går...” och jag vill gärna ge en kommentar ur ett annat perspektiv.
De senaste 50 åren har jag bott som invandrare i Sydney, Australien. Här består ungefär 27 procent av befolkningen av människor som är födda i andra länder, och till den gruppen hör också vår premiärminister, och det är ingenting märkvärdigt med det. Men det som är anmärkningsvärt är hur lätt denna stora andel invandrare har blivit accepterad och integrerad genom ett multikulturellt förhållningssätt i invandringspolitiken.
Kärnan i detta förhållningssätt är att invandrare såväl som den anglo-saxiska majoriteten och urinvånarna, tillerkänns sina egna kulturer och att en viss mångfald är bättre än krav på omedelbar anpassning.
Resultatet är en levande och berikande blandning av kulturer, mat och underhållning som är helt fantastisk. Vi har till exempel två TV-kanaler som bara sänder program från andra länder och ett nästan oändligt utbud av mat och kulturliv från alla världens hörn.
När vi till exempel går ut för att fira det kinesiska nyåret, så handlar det inte bara om att äta kinesiskt, utan vi kan välja mellan Sichuan, Anhui, Shandong, Fujian, Jiangsu, Cantonese, Hunan eller Zhejiang om vi inte vill prova Mongolisk, Tibetansk eller Taiwanesisk kokkonst.
På alla restauranger ser man en blandning av människor med olika utseenden och etnisk bakgrund.

Denna lyckliga blandning har inte kommit till av en slump och trots framgångsrikt arbete har det inte gått helt problemfritt. Framför allt har det varit konflikter mellan de etablerade invånarna och de senast anlända.
På 50-talet var det folk från de baltiska staterna, sen greker, italienare, jugoslaver och turkar, vietnameser och nu folk från Mellersta Östern. Men efter några år har Australiens serber och bosnier nått fred mellan sig och integrerats med resten av befolkingen, liksom tamiler och Singaleser och blivit ”riktiga” Australier, och därmed har intresset i stället vänts mot den senaste gruppen av invandrare.

Sedan mitten av 70-talet, när den nuvarande invandringspolicyn tog sin början, har invandrarna tagits emot enligt tre olika program: Högutbildade, återförening av familjer och flyktingar. Det ställs stora krav på dem som vill invandra som högutbildade, men så blir de också snabbt accepterade i samhället som bland annat universitetslärare, läkare och ingenjörer. Folk som kommer som anhöriga till redan etablerade har det också relativt lätt att anpassa sig. Men det finns problem inom kategorin flyktingar. Det gäller särskilt dem från mellersta östern, eftersom en liten del av dem vägrar att smälta in i det australiska samhället, eller i den kultur som övriga människor från samma område tillhör.
Det resulterar i en grupp människor utan arbete, utbildning eller framtidsutsikter, som känner bitterhet mot allt och alla och som lätt blir utnyttjad av islamitiska extremister. Blandningen av islam och utanförskap har skapat fientlighetskänslor som ett par gånger de senaste åren lett till våldsamma demonstrationer. Demonstrationer slogs upp stort på TV, men för att balansera det hela, kan man nog säga att de inte var så mycket värre än de vanliga krogbråken i vissa områden och framför allt inte lika vanliga som dessa.

På det hela taget har invandringspolitikens inriktning på det mångkulturella blivit en stor succé som medfört att människor från ungefär 160 olika länder blivit ”medel-australier” i en kraftfull och pulserande kulturell omgivning och den har definitivt bevisat att man inte behöver vara rädd för alla och envar som ser annorlunda ut eller som uppträder på lite annorunda sätt. Det finns till och med en del forskning som visar att social missanpassning och brottslighet är mindre förekommande i de etablerade invandrarsamhällena än i resten av befolkningen.
Som ni kan förstå, så gillar jag Australiens sätt att hantera invandrarfrågorna. 

Göran Runeson
Sydney 24/10/2012

In English

RYKTET GÅR …: A comment.
First of all: apologies for not writing Swedish. My excuse is that my spelling was not good when I left Sweden fifty years ago and has not improved by lack of practice. 
I read with interest “Ryktet går …” and I’m happy to provide a comment from a different, perspective. For the last 50 years I have lived in Sydney, Australia, as an immigrant. Here about 27 per cent of the population, including our current Prime Minister, is born overseas so that is not unusual, but what is, is the relative ease by which such a large proportion of the population has been accepted and integrated through a policy of “Multiculturalism”. The essence of this policy is recognition that immigrants as well as the Anglo-Saxon majority and the original aboriginal population have their own cultures and that some of this diversity is worth retaining rather than insisting on immediate assimilation. The result is a fantastic mixture of cultures, food and entertainment, alive and enriching. We have, for instance two TV channels that only broadcast programs from the rest of the world, and an almost unlimited choice of food and entertainment from all corners of the earth. When, for instance, we go out to celebrate Chinese New Year, we don’t just eat Chinese food, we have a choice of Sichuan, Anhui, Shandong, Fujian, Jiangsu, Cantonese, Hunan or Zhejiang cuisines unless we want to try Mongolian, Tibetan or Taiwanese food. In all restaurants there would be a mixture of different-looking people from various ethnic backgrounds. 

This happy mixture is not by accident, and despite its success, it hasn’t been totally problem free. Rather there has commonly been some friction between the established population and the latest arrivals. In the 50s that was the Balts, later the Greeks, the Italians, the Yugoslavs, the Turks, the Vietnamese and so on until the latest group which is from the Middle-East. However, after a few years, as the Australian Serbs and Bosnians, the Tamils and the Singhalese have reach peace with each other and integrated with the rest of the population, they have become “proper” Australian and the attention has moved on to the most recent group. 

Since the mid-70s when the current policy started, new immigrants have arrived under three different programs: Skilled Immigrants, Family Reunion and Refugees. The skills requirements for Skilled Immigrants are high and as a result they are easily accepted professionally and socially as university lecturers, doctors or engineers. People arriving through the family reunion are also easily absorbed through their families. The problem has been the refugees and in particularly over the last years, the Middle-Eastern refugees where a small minority has refused to integrate into the society, either the Australian or the wider Middle-Eastern society. The result is a group of people without work, education or prospects, resentful of everyone and easily used by Islamic extremist. The mixture of Islam and despair has created a hostility that twice in the last few years has broken out in violent demonstrations. It made good TV news when it happened, but on balance, they were not much worse and very much more infrequent than the regular pub-brawls in the seedier parts of Sydney. 

On the whole, Multiculturalism has been a massive success through which people from some 160 different countries have become ‘fair-dinkum” Australians within a dynamic, vibrant cultural environment and it has demonstrated conclusively that you don’t need to be afraid of everyone that looks or behaves differently. In fact, some research shows that social dysfunction and crime is much less common in the established immigrant communities than in the rest of the population. As you may understand, I like it.

Göran Runeson
Sydney 24/10/2012

Kommentera

 

mm mm