HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

mm

Enighet ger styrka

Som vi tidigare deklarerat, är Kopparbergar'n partipolitiskt obunden. Detta innebär i och för sig inte att vi inte kan skriva om kommunpolitiska ärenden, även om vi vanligen väljer annat stoff för våra artiklar. 

När det gäller övergripande arbete för Ljusnarsbergs framtid, som den nya översiktsplanen, anser vi att det är viktigt att även vi bevakar utvecklingen och redogör för våra läsare. Här om kvällen (tisdag) hölls ett öppet möte i Kyrkbackskolans samlingssal, där förutsättningarna för det fortsatta arbetet diskuterades. Tyvärr kom inte så många andra än berörda tjänstemän och några få politiker, men diskussionerna var ändå livliga och några nya idéer fördes också fram.

Kommunchefen Tommy Larserö inledde mötet och berättade vad en översiktsplan är, och hur arbetet att framställa en sådan går till.
- Det tar tid att göra en ny översiktsplan, sa Larserö. Men så ska den gälla under en lång period och fungera som underlag för kommunens framtida utveckling. Den gamla planen är från 2002, och före den hade vi en från 1990. Vi står just nu i det skede då vi samlar in fakta om nuläget, ett slags inlyssnandefas. Ungdomsintervjuerna på ”marken” ingår också i den delen. Under 2013 är det sen politikernas tur, och sen presenteras ett skarpt förslag att ta ställning till.
Planen ska vara färdig 2014 och i den ska vi bland annat slå fast hur vi vill använda och utveckla våra naturresurser som vind, vatten, mark, gruvdrift och infrastruktur mm.
- Alla fyra kommunerna i norra länsdelen behöver förnya sina översiktsplaner, fortsatte Tommy Larserö, så i många frågor kan det behövas en gemensam strategi.

Näringslivschefen Tomas Larsson, som också till 25 procent arbetar inom Bergskraft, tog sedan över och berättade om arbetet som sker där, och speciellt inom delprojektet Bergskraft 11 – 13, som syftar till att få igång gruvdrift och gruvrelaterad förädlingsindustri i Bergslagen.
Slaggberget och miljöteknik är också viktiga arbetsområden, liksom innovationer och infrastruktur.
Till delmålen hör två nya gruvor och därmed sammanhängande ny teknik.

Efter de inledande anförandena tog Linnea Hedqvist till orda. Hon har ansvar för inlyssningsarbetet och som en del i detta var hon också den som höll i trådarna när ett antal ungdomar genomförde intervjuer med marknadsbesökarna.
- Vad är det bästa med Ljusnarsberg? var en av frågorna, och en annan var
- Vad behöver utvecklas i Ljusnarsberg?
Bearbetning av intervjusvaren är inte klar, men eftersom intervjuerna genomfördes under marknadsdagarna, var ”marknaden” ett ofta återkommande svar på den första frågan, berättade Linnea. ”Naturen” hade också en hög svarsfrekvens.

De två frågorna ovan fick också ligga till grund för kvällens diskussision, med Linnea Hedkvist som ledare.
Det är bra att bo i en liten kommun, tyckte en del. Man känner ”alla” och det skapar trygghet och gemenskap. Men det är kanske därför som en del känner sig otrygga, när det gäller främlingar också?
Även åldersstrukturen hos befolkningen diskuterades. Ska vi satsa på att bli en ännu bättre kommun att bo i för äldre människor? Då får vi allt lov att bygga ut äldrevården också, eller ska de flytta härifrån när de inte längre klarar att bo kvar hemma? undrade någon.
Andra röster hördes plädera för att även yngre människor ska välja att bo kvar eller flytta hit. Bra kommunikationer är nödvändiga, det var man överens om. Välfungerande skola och barnomsorg är också viktigt, liksom en levande kulturskola.
Husen är billiga här, men lockar det hit nytt folk?
Det som verkligen skulle locka hit penningstarka personer skulle vara strandtomter för permanentbebyggelse, trodde någon. Men det kan få stora kostnader också, i form av bland annat skolskjutsar, invände någon annan.
Så böljade diskussionen vidare, och när mötet led mot sitt slut, konstaterade Linnea Hedkvist att hon fått ”korgen full” med uppslag och matnyttiga ideer.

Matnyttigheter i ordets rätta bemärkelse, i form av en dignande fruktbricka, bjöd för övrigt kommunen mötesdeltagarna på.

Text och foto: Björn Örinbäck

Kommentera