Nyheter

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

Utflykt till Prästön

12-06-07

Hembygdsföreningens utflykt på torsdagskvällen till Majas tall på
Prästön var välbesökt. Skeppare Gösta Bergman i Stjärnfors tillsammans med några privatbåtar svarade för överfarten till ön. Efter landstigning vandrade hela sällskapet bestående av ca 30 personer upp till platsen där Majas lilla hus hade stått. Det som idag återstår är resterna av spismuren samt några grundstenar. Lite längre norrut finns en raserad källare som också besöktes. Den imponerande Majatallen fotograferades från olika håll. Tallen är idag helt torr där den står och vänder sina nakna grenar mot skyn.

Håkan Mossberg berättade Majas historia från Viktorp där hon föddes till att hon emigrerade till Amerika och Wisconsin. Hon föddes år 1861 och kom med sin familj till Prästön 1876. Förutom föräldrarna fanns också hennes två bröder Erik Johan och Karl August samt systern Augusta. Under tiden på ön fick Maja tre oäkta barn. Hon återfinns i kyrkböckerna som piga.

Under de första åren av 1900-talet dog först hennes syster, därefter drunknade hennes äldsta dotter, sedan avled hennes bror Erik Johan och slutligen hennes mor. Vi är då framme vid år 1904 och Maja är ensam på ön tillsammans med sina två barn 12 och 5 år gamla. Hon träffar då Erik Eklöf och tillsammans med honom emigrerar alla fyra till Wisconsin i Amerika. I det nya landet får Maja ytterligare två barn.
Hon avlider där 1944.

Prästön är idag helt obebodd. Förutom resterna av den lilla
bosättningen finns en mindre odlingsyta som fortfarande kan skönjas i terrängen. Ett 20-tal kolbottnar finns på ön. Två större mossar, en i norr och en i söder finns. Båda har man försökt att dika ut. Ett stort antal diken har grävts och den sammanlagda längden uppgår till in emot 1,5 km.

Efter kaffedrickning återvände sällskapet till fastlandet. Alla var
överens om att det hade varit en intressant och givande utflykt.

Det blir nu ett uppehåll i utflyktsverksamheten till hösten då ett
besök vid Holmsjöberg planeras.

Text och foto: Håkan Mossberg

Kommentera