HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

Floran på Skäret

12-07-19
Den som någon gång försökt att examinera växter med hjälp av någon av de böcker som kallas ”Fältfloran” eller bara kort och gott ”Floran” har troligtvis stött på ordet ruderatmarker. 

Wickipedia, det utmärkta uppslagsverket på nätet, kallar det också för skräpmark och ger exempel som upplagsplatser, grusgångar, schaktmassor, hamnar, industritomter och soptippar. (Nåon borde berätta för dem att vi inte har några soptippar längre, utan återvinningscentraler!) Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som vi oftast betraktar som ogräs. Så långt från Wikipedia.

Vid Kopparbergar'ns senaste besök på Skärets återvinningscentral kunde vi i varje fall konstatera att växtligheten är riklig, och vad som bör kallas ogräs eller inte, ska vi inte diskutera här, i synnerhet som även ogräs kan var så vackra.
Mest iögonfallande var de högresta buskliknande örterna med vita eller gula blommor. De kallas Vit respektive Gul sötväppling, men det var inget som vi visste innan Göran Frykberg berättade det för oss. Han hade i sin tur fått veta det av en annan besökare, som tydligen kan mycket om växter.
Vi på Kopparbergar'n kan inte så jättemycket, trots att vi under vår skoltid tvingades samla och torka växter till ett herbarium, så vi förlitar ss till ”Vad vi finner på Internet”

Där får vi veta att sötväppling är en ärtväxt, att den faktiskt odlas i USA och Kanada när man anlägger nya betesmarker för dess förmåga att binda luftens kväve till marken. Med sin rikliga tillgång på nektar är den också värdefull för biodlare.I gamla skrifter från 1800talet sägs det dessutom att då användes blad och blommor mot svullnader och bölder, man gjorde också plåster av pulvriserade blommor som blandades med smält talg och vax. Så var det med det ogräset!

Text och foto: Björn Öringbäck

Kommentera