| mmm
|
 |
mm | ||
| mmm |
Jan-Ols Gårdens ridskola12-08-23 I Jan-Ols Gården i Bastkärn har Mikaela Andersson byggt upp en verksamhet, som gläder många, speciellt flickor. Kopparbergar'n möter henne i stallet tillsammans med shettisen Jehu, en riktig goding, som behöver få sina hovar fixade. Jehu har ena hoven på en ställning och Mikaela filar med en rasp.
- Inga hästar här har skor, säger Mikaela. Det behövs inte, för hovarna anpassar sig och är ju faktiskt gjorda för att vara utan skor. - Men om de går länge på väg då? frågar vi, som själva haft skodda arbetshästar. - De kan gå miltals utan att ta skada, svarar hon. Här rider vi ut på långritter även på väg.
Hon visar oss också ett par getter, som hör till gården och som gärna låter sig klias och glupskt plockar i sig några godbitar hon har i handen. På frågan om hur Mikaela skaffat sig hästarna, svarar hon att hon både fått och köpt skadade hästar, som fått vila och rehabilitering och sedan kunnat vara med som ridskolehästar. Hon är utbildad barfotaverkare, hästmassör och NH-instruktör (naturlig hästhantering). Hon har också läst veterinärmedicin och alternativ medicin på häst och tänkte från början starta ett rehabiliteringsstall. Nu blev det inte riktigt så, utan 2005 startade Jan-Ols Gårdens ridskola. Idag har den ett 60-tal elever allt från 6 år till vuxna. Mest är det flickor, men några pojkar finns också med.
Medan Mikaela tar sig an Aragorn, en Shirehäst, för en stund träffade vi några av eleverna, som just kommit hit efter skolan och tog sig ett mellanmål, eller snarare en portion riktig mat de haft med sig. Flickorna berättar att mest tycker de om hästarna, sen kommer Mikaela. Hon är en duktig ridlärare och de får rida både på ridskolan och ut i naturen omkring. - När det var ridläger, red vi ut härifrån på långtur med matsäck och så hade de gjort iordning hage åt hästarna och satt upp tält åt oss och så fick vi sova över där, berättar flickorna, som är mellan 10 och 13 år. De rider en gång i veckan och ett par av dem har ridit i tre år. - Vi får mocka, halma och rida när vi är här, säger de och just nu väntar de på att få sin ridlektion.
Men än får de vänta en stund, för Mikaela vill visa sina egna hästar, Aragorn (9 år) och minishettisen Indigo (3år). De tränas att göra trick och hon hoppas att de ska kunna uppträda tillsammans så småningom. De är redan aktörer i reklamfilmer bl.a. för Läckerol och Aragorn, som Mikaela haft sedan han var stor nog att lämna sin mamma, var med förra året i Globen vid invigningen av Stockholm Horse Show. Indigo har hon haft sedan januari i år. Aragorn och Indigo är inga ridskolehästar, men det finns 12 shettisar, 4 B-ponnier, 1 D-ponny och 3 stora hästar. Man rider barbacka och ridskolan har 56 ridande i veckan. - Det sägs att ridskolorna får det allt tuffare, säger Mikaela, men det känner vi inte av här. Det är fullt med elever i veckorna och på somrarna har vi flera läger. I somras hade vi åtta stycken.
I en paddock utanför stallet får sedan Indigo och Aragorn visa vad de kan. Indigo stegrar sig, går ner på knä och lägger sig sen på sida. Aragorn springer runt i olika hastighet allt efter Mikaelas anvisningar i form av kroppsspråk och energi. Även han går ner först på ett knä och sedan på båda. I den ställningen, komplement, bugar han sig sedan djupt för oss.
Och även vi bugar och tackar för ett mycket trevligt besök på Jan-Ols Gården. Så far vi söderut och låter flickorna få sin efterlängtade ridlektion. Text: Inger Aftonljus |
mm | mm
|
|
