Guldkant på vardagen.

2015-05-02

Ibland händer det saker i vardagen som gör att man funderar över tillfälligheternas spel.

Dessa två män Svante Rindetoft och Bengt Noläng fick Bengt och mig att fundera över hur liten/stor vår värld är.
Men nu till historien.

Måndagkväll sitter Bengt och jag mitt emot varandra vid köksbordet och intar dagens middag. Telefonen ringer. Bengt kontrollerar numret. Riktnummret är 031. Vet att det är ett vanligt nummer för telefonförsäljare. Bengt svarar och konstarerar att det inte finns någon i andra ändan. Typiskt call center. Svara man inte tillräckligt fort rings ett nytt nummer upp.
Det går några minuter då ringer det igen. Nu är samtalet från Vänersborg. En trevlig mansröst berättar att han varit inne på Ställdalens Naturstudieklubbs hemsida. Där hade han hittat telefonnummret till ordförande, Thyra, men undrade om kanske Bengt visste något om föreningens stuga vid Rödmyren. Det kunde han ju inte förneka. Mannen, presenterar sig som Svante, hade fundering kring om han och en kamrat skulle kunna få övernatta i stugan. Efter lite prat kom de överens om att det skulle gå bra. Då presenterar Svante sig med hela sitt namn. Bengt blir tyst sedan säger han att när han gick i 7:de klass i Västerås hade han en klasskamrat med det efternamnet. Ganska snart förstår båda att det måste vara Svantes nio år äldra storebror. Nu tar samtalet en ny vändning. Svante och Bengt har som barn bott på samma gata i Västerås. Efter en stund kom de överens om att Svante och hans kamrat skulle komma till oss på tisdagen och vi skulle se till att de kom till Rödmyren.
Men det här var inte ända tillfälligheten.

På tisdagen kommer Svante med vännen Bengt till Tallvägen 9. Nu inträffar det osannolika. Det är ännu ett sammanträffande. Bengt N säger att på den här gatan har han varit ett fleratal gånger förut. Det visar sig att hans hustru är svägerska med vår granne på andra sidan gatan. Man kan verkligen undra hur sannolikt det är att två möten på två dagar kan gå in i varandra så tätt.
När överraskningen lagt sig blev det naturprat över en fika. Det visade sig att Svante R och Bengt N inte var främmande i Ljusnarsbergs Kommun De hade både vandrat och paddlat kanot här vid ett flertal tillfällen. Vintertid även på skidor i Nittälvsdalen.

Så småningom åkte vi alla fyra och hunden Jansson till Rödmyren och fågelstationen där.

En liten utvikning gjordes för att beundra mosipporna. En verklig raritet i Ljusnarsberg.
Nu kommer Svante och Bengt att under några dagar, med Rödmyren som utgångspunkt, upptäcka nya delar av Nittälvsdalen. Ett plus är att Naturstudieklubben kommer att få två nya medlemmar.

Vi önskade dem lycka till och for vidare på nya uppdrag för Kopparbergarn. Se artikel den 29 april.

Ännu ett tillägg. Imorse kom Svante och Bengt in på en kopp kaffe innan det åkte hem.
De hade vaknat varje morgon vid fyratiden av orrspel från myren. Vandrat runt i myrens omgivningar och Genstigsbrännan. Inspekterat delar av Säfsbanan för ev. cykling. De hade haft några fina upplevelser och var glada att sluppit sova i tält.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell